Svenska
Surah Abasa ( He frowned ) - Aya count 42
عَبَسَ وَتَوَلَّىٰ
( 1 ) 
MED BISTER min vände han sig bort
أَن جَاءَهُ الْأَعْمَىٰ
( 2 ) när den blinde mannen kom fram till honom.
وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّهُ يَزَّكَّىٰ
( 3 ) Och kanske skulle han - hur hade du kunnat ana detta? - [kanske skulle han] ha vuxit i renhet
أَوْ يَذَّكَّرُ فَتَنفَعَهُ الذِّكْرَىٰ
( 4 ) eller ha tagit emot och dragit nytta av vad du skulle ha sagt [honom]
أَمَّا مَنِ اسْتَغْنَىٰ
( 5 ) Den som inte tror sig behöva [Gud och Hans ord],
فَأَنتَ لَهُ تَصَدَّىٰ
( 6 ) till honom lyssnade du uppmärksamt,
وَمَا عَلَيْكَ أَلَّا يَزَّكَّىٰ
( 7 ) fastän ingen kan klandra dig om han inte renas från sin synd;
وَأَمَّا مَن جَاءَكَ يَسْعَىٰ
( 8 ) men den som kom till dig med sin enträgna bön
وَهُوَ يَخْشَىٰ
( 9 ) och [visade att han] fruktade Gud,
فَأَنتَ عَنْهُ تَلَهَّىٰ
( 10 ) [honom] lät du gå sin väg ohörd!
كَلَّا إِنَّهَا تَذْكِرَةٌ
( 11 ) NEJ [låt] detta bli en påminnelse [för dig]!
فَمَن شَاءَ ذَكَرَهُ
( 12 ) Och låt den som vill lägga den på minnet!
فِي صُحُفٍ مُّكَرَّمَةٍ
( 13 ) [Bevarade] på ark som behandlas med vördnad,
مَّرْفُوعَةٍ مُّطَهَّرَةٍ
( 14 ) hålls de högt i ära, obesmittade av [jordisk smuts];
بِأَيْدِي سَفَرَةٍ
( 15 ) [himmelska] budbärare bär dem i sina händer,
كِرَامٍ بَرَرَةٍ
( 16 ) ädla och plikttrogna [tjänare].
قُتِلَ الْإِنسَانُ مَا أَكْفَرَهُ
( 17 ) [Men] genom sin ihärdiga förnekelse av sanningen drar människan på sig [Guds] fördömelse och utestänger sig själv från Hans nåd!
مِنْ أَيِّ شَيْءٍ خَلَقَهُ
( 18 ) Av vad har Gud skapat henne
مِن نُّطْفَةٍ خَلَقَهُ فَقَدَّرَهُ
( 19 ) Han har skapat henne av en droppe sädesvätska och ger henne därefter de egenskaper [som hennes uppgift kräver].
ثُمَّ السَّبِيلَ يَسَّرَهُ
( 20 ) Sedan jämnar Han vägen för henne.
ثُمَّ أَمَاتَهُ فَأَقْبَرَهُ
( 21 ) Till sist låter Han henne dö och begravas,
ثُمَّ إِذَا شَاءَ أَنشَرَهُ
( 22 ) och när Han vill skall Han väcka henne till nytt liv.
كَلَّا لَمَّا يَقْضِ مَا أَمَرَهُ
( 23 ) Men [människan] har inte fullgjort de plikter som Han har lagt på henne!
فَلْيَنظُرِ الْإِنسَانُ إِلَىٰ طَعَامِهِ
( 24 ) Låt människan se på sin föda:
أَنَّا صَبَبْنَا الْمَاءَ صَبًّا
( 25 ) Vi sänder ned regn i riklig mängd
ثُمَّ شَقَقْنَا الْأَرْضَ شَقًّا
( 26 ) och låter sedan [de spirande fröna] öppna fåror i jorden
فَأَنبَتْنَا فِيهَا حَبًّا
( 27 ) och brödsäd växa upp ur den,
وَعِنَبًا وَقَضْبًا
( 28 ) och druvor och färskt grönt,
وَزَيْتُونًا وَنَخْلًا
( 29 ) och olivträd och dadelpalmer
وَحَدَائِقَ غُلْبًا
( 30 ) och [andra träd som bildar] lummiga parker
وَفَاكِهَةً وَأَبًّا
( 31 ) och frukter och foderväxter
مَّتَاعًا لَّكُمْ وَلِأَنْعَامِكُمْ
( 32 ) för era egna behov och för er boskap.
فَإِذَا جَاءَتِ الصَّاخَّةُ
( 33 ) NÄR [Uppståndelsens dag] bryter in [med ett mäktigt dån],
يَوْمَ يَفِرُّ الْمَرْءُ مِنْ أَخِيهِ
( 34 ) kommer människan att undvika sin broder
وَأُمِّهِ وَأَبِيهِ
( 35 ) och sin moder och sin fader
وَصَاحِبَتِهِ وَبَنِيهِ
( 36 ) och sin hustru och sina barn,
لِكُلِّ امْرِئٍ مِّنْهُمْ يَوْمَئِذٍ شَأْنٌ يُغْنِيهِ
( 37 ) ja, var och en av dem skall ha nog av sina egna bekymmer.
وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ مُّسْفِرَةٌ
( 38 ) Den Dagen kommer några ansikten att stråla av glädje,
ضَاحِكَةٌ مُّسْتَبْشِرَةٌ
( 39 ) leende och lyckliga.
وَوُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ عَلَيْهَا غَبَرَةٌ
( 40 ) Men några ansikten kommer den Dagen att täckas av damm
تَرْهَقُهَا قَتَرَةٌ
( 41 ) och skymmas av svart [rök];
أُولَٰئِكَ هُمُ الْكَفَرَةُ الْفَجَرَةُ
( 42 ) de är de som förnekade sanningen och sjönk djupt i synd.
